Jag har inte tänkt visa upp dem på någon utställning, skrattar Arne när han får frågan om de teckningar som ligger framme och berättar att han skickade in några som omslagsförslag till sin bok. Förläggaren visste precis vilken bild som skulle få pryda romanen. Arne Lindborg bläddrar vant i boken som ligger i knäet. Omslaget är tecknat med torrkrita, ett solgult fält med höhässjor vid sjön Ralången.

Arne Lindborg är uppväxt i Ralingsås men har bott i bland annat Gränna och Dalarna. Han har haft lyckan att vara lantbrukare på fyra gårdar och utbildade sig till lantbruksbefäl under 1960-talet.

Jag var bara barnet då men under kriget var lantbruket stort. Det behövdes då. På 60-talet blev det svårare att vara lantbrukare och vi har fortfarande ingen vidare bra livsmedelsförsörjning, säger Arne. Han är född 1935 och är idag 80 år. Det är värt att nämnas trots att han inte själv tycker det är nödvändigt.

Åldern är ointressant, skrattar han.

Arne Lindborgs debutroman "Karin", som i maj i år kom ut på Altremi förlag, handlar om Erik som växer upp som ung på 1950-talet.

Det hela började som en novell om en sommarfest.

Den korta novellen växte till en 500 sidor kärlekshistoria mellan huvudpersonen Erik och flickan Karin. Utifrån deras möten berättar Arne om hårda stormar på sjön under fisket, om potatissättning, logdans och hässjning. Boken ger en inblick i vardagen för en tonårspojke under 50-talet. Romanen är uppbyggd på hans egna minnen från åren på gården i Ralingsås.

Berättelsen om Karin är egentligen fantasi. Jag är själv Erik, men alla namn och platser är lite ändrade så ingen ska kunna identifieras. Jag har väl funderat över hur det kunde blivit om man inte var så blyg. En tredjedel av allt är fantasi.

Arne träffade sin fru Ulla i Dalarna och flyttade till den lilla gården i Nordsjö utanför Bälaryd för 16 år sedan. Nu för tiden är det skogsbruk som gäller, och tillsammans med Ulla har han fyra barn.

I botten är individen formad mellan 5 och 15 år, filosoferar Arne och fortsätter: En person kanske ändrar uppfattningar och åsikter senare, men i grunden är man den person man blivit uppfostrad till.

Själv har han alltid tecknat och skrivit, trots att mycket tid gått åt till lantbrukssysslorna.

Den var inte vanligt att man som 15-årig pojk läste så mycket som jag gjorde. Jag var nog lite av en enstöring och passade på att läsa på nätterna. På dagarna skulle man ju arbeta och då var man ganska trött. Ibland på somrarna stannade jag kvar nere vid sjön efter kvällsfisket och läste.

Bokhyllorna i det ombonade vardagsrummet är fulla av litteratur, mestadels historiska faktaböcker och romaner. Arnes skisser och anteckningar från flera år tillbaka ligger framme. Allt är minnen från en svunnen tid, kryddat med lite fantasi. Arne berättar att han har många pärmar med nedskrivna historier, idéer och dikter. Han tog kontakt med föreningen Liv som hjälpte honom att förverkliga sin dröm om författarskap. Detta kommer inte bli den sista boken hoppas Arne Lindborg.

När jag skickade manuset till Stockholm med posten vägde det 1,4 kilo! Jag har redan en till roman liggande som är mer eller mindre färdig. Eller den är färdig när jag tycker den är färdig.