Annons
Vidare till smt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brev till ledarsidan: Missförstånd om fattigdom och ojämlikhet

Oxfam replikerar på ledarsidans krönika om att vi alla är fattigare än en kinesisk bonde. Gustav Juntti ger svar direkt.

Gustav Junttis ledare (21/1) om Oxfams nya rapport är tyvärr fylld av faktafel och missförstånd. Anledningen till att vi publicerar en ojämlikhetsrapport varje år är för att belysa de stora klyftor som finns i världen och att ojämlikheten står i vägen för fattigdomsbekämpningen.

Vi vill att omfördelningen ska öka och att de fattigaste ska få mycket större del av tillväxten. Ett exempel som vi lyfter är att den rikaste procenten ska betala 0,5 procent mer i skatt, vilket skulle räcka till 117 miljoner jobb inom välfärdssektorer. Ingenstans förespråkar vi att de rikastes inkomster ska exproprieras och delas ut till människor i fattigdom.

Att nästan häften av jordens befolkning lever på under motsvarande femtio kronor om dagen är chockerande och visar på hur stor ojämlikheten är. Vår poäng med att ta upp detta är att beslutsfattare inte kan luta sig tillbaka och känna sig nöjda bara för att den extrema fattigdomen minskar när halva jordens befolkning fortfarande befinner sig på en nivå där de inte har råd med det nödvändigaste. (Den som vill undersöka hur människor på olika inkomstnivåer har det kan besöka Gapminders Dollar street.) Vi påstår inte att antalet eller andelen människor i fattigdom ökar som Juntti verkar tro.

Vi vill precis som Juntti se välfungerande samhällen och marknader som ger människor möjlighet att öka sitt välstånd. Problemet är att människor hålls kvar i fattigdom när deras regeringar inte har råd att satsa på välfärd och infrastruktur. Där är omfördelning genom rättvis beskattning och ökat bistånd viktiga lösningar.

Robert Höglund

kommunikationschef Oxfam Sverige

SVAR DIREKT

Kronargumentet är att ojämlikheten ökar. Det är vad Oxfam säger när man menar att ”de fattigare ska få mycket större del av tillväxten”. Ledarsidans främsta problem är att det inte stämmer. Enligt Global Wealth Report (GWR) från Credit Suisse, den källa ni bygger hela er rapport på, har skillnaderna i välstånd de senaste 20 åren minskat på alla mätbara vis.

Ginikoefficienten, som mäter ojämlikhet, sjunker. Andelen av globalt välstånd som ägs av den översta tiondelen, de översta 5 procenten och den översta procenten sjunker allesammans och har gjort så sedan år 2000. Samtidigt ökar andelen av det globala välståndet som ägs av den stora massan, alltså de nedersta 90 procenten av världens befolkning. Deras andel steg från 11,5 år 2000 till 18,3 procent förra året. Allt detta kan utläsas av grafen på sida 25 i GWR.

Ledarsidan ägnar sig inte åt tro. Enligt Världsbanken och World Poverty Clock sjunker antalet fattiga drastiskt och ligger nu på cirka 600 miljoner, eller åtta procent av världens 7,6 miljarder människor. 2005 var siffran över 20 procent. Detta bygger på den internationella gränsen för extrem fattigdom som är 1,9 dollar per dag.

Men i er räkneövning, och er replik, syns inte detta. I stället skriver ni i er rapport (s. 23) att ”735 miljoner lever fortfarande i extrem fattigdom”. Den siffran når man inte med standardmåttet. Det kan bara göras genom att expandera definitionen till 5,5 dollar (eller 50 kronor) per dag. Det är dock måttet för att mäta fattigdom i gruppen övre medelinkomstländer.

Effekten blir dramatisk. Ungefär 135 miljoner människor fler räknas som fattiga än vad internationella experter och organ räknar. När andelen fattiga alltså minskar drastiskt i världen, säger ni att de är fler. Det går inte att tolka på annat sätt än att Oxfam ser ökande fattigdom.

Med hänvisning till ovanstående undrar ledarsidan hur Oxfam ens vågar påstå att ojämlikheten ökar, än mindre kalla oss som bestrider detta för att fara med osanning och missförstå.

Det vore ett problem för oss alla om regeringar faktiskt håller människor kvar i fattigdom. Men som verkligheten meddelar lyckas de väldigt dåligt, sett hur många som undsluppit fattigdomen de senaste årtiondena. Det egentliga problemet är därför att Oxfam väljer att kasta ner fler i sin definition av fattigdom för att få sin berättelse att gå ihop.

Gustav Juntti

Politisk redaktör, Hall Media