Svar till M-politikerna Malin Wengholm, Dan Sylvebo, Carina Bardh och Henrik Jansson i tidningen den 2 maj.

Menar verkligen de ledande företrädare för M som undertecknat debattartikeln med rubriken ”Sverige behöver en stram invandringspolitik” i tidningen den 2 maj att vi ska åsidosätta asylrätten för att komma tillrätta med gängskjutningarna och att skolan inte når sina mål?

Det är i alla fall så jag läser summan av inlägget. Stämmer detta häpnar jag.

Efter att ha gjort en populistisk lägesbeskrivning av Sverige så landar de i att vi behöver ”näst intill ett stopp” för asylsökande i överskådlig tid.

Det är lätt att skylla på andra när saker inte blir som man vill. Det är lätt att förenkla och det är lätt att utse syndabockar, även om det är subtilt. Det har hänt förr i historien. De historiska erfarenheterna skrämmer mig. Och det händer än.

Men tänk om den marknadsliberala ideologin med skattesänkningar, marknadsanpassning av vård, skola och omsorg och mycket annat också spelar roll i hur vårt samhälle ser ut. Tänk om åratal av omstrukturering, kommunalisering och marknadsanpassning av skolan har betydelse för hur skolresultaten blir. Tänk om slimmade marknadsekonomiska organisationer i äldrevården har större del av otryggheten för äldre och spridningen av corona än invandringen. Tänk om de ökade ekonomiska klyftorna i Sverige bidrar till att göra samhället otryggt. Tänk om de besuttnas finknarkande trots allt bidrar till rivaliteten mellan gängen och därmed gängskjutningarna.

Resurser måste skapas för att kunna fördelas skriver M-politikerna. Men tänk om resurserna hamnade där de hör hemma enligt svensk skattelagstiftning och inte försvann i skattefusk.

Ja, uppgiften är att se över det svenska samhällskontraktet.

Men ska vi bygga ett samhälle värt att bo och leva i ska vi inte nedmontera omsorgen om den svage och utsatte. Många har genom historien sagt att ett samhälle inte är bättre än hur det tar hand om de svagaste. En värld är inte bättre än hur den tar hand om de svagaste. Därför infördes asylrätten som en del av de mänskliga rättigheterna efter andra världskriget.

Dessa M-politiker förstärker motsättningarna i samhället genom ytlig lägesbeskrivning, förenklad analys och populistiska åtgärder. Dessutom verkar de vilja urholka asylrätten vilket innebär att de mänskliga rättigheterna, och därmed människovärdet, förminskas.

P-O Ängegärd, Aneby