Annons
Vidare till smt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Jönköpings trafikpoliser saknar självkritik

Polisen förargas över länets Facebookgrupper som varnar för trafikkontroller. Att man själv godkänt och uppmuntrat beteendet förut har de glömt.

Tre blink med helljusen. De kom oftast från långtradare och sammankopplade vägtrafikanters samlade kunskap med basal information långt före sociala medier. De varnade mestadels för poliskontroller och vilt, men även för köer, halka eller olyckor.

Nu blinkar ingen längre. I Jönköping finns en Facebookgrupp med nästan sex tusen medlemmar som varnar varandra för poliskontroller runtom i länet, vilket P4 Jönköping rapporterade om under måndagen.

Polisen är arg på beteendet som man menar hjälper kriminella att undkomma lagens långa arm. Nils Gustavsson, gruppchef för länets trafikpoliser, menar att det exempelvis kan innebära att en rånare på flyende fot kan undvika en avspärrning.

Det finns förstås en poäng i Gustavssons resonemang. Att flagga för polisiär aktivitet är vanskligt. Bilister vet inte om det är en hastighetskontroll eller en insats för att fånga upp stöldgods, kidnappning eller stävja annan form av brottslighet.

Att då röja detaljer om var och i vilken riktning som polisen jobbar tar bort hela syftet med polisens trafikarbete, som ska hålla nere hastigheter och därmed sänka risken för dödsolyckor. Är man tillräckligt kapabel för att betros att köra bil borde man också kunna förstå detta.

Att informera andra om poliskontroller är dock ingenting nytt. Under det tidiga 2010-talet, när internet i mobilen var trögt och sociala medier knappt användes, varnade polisen gång på gång för grupper som bildades med syftet att undvika kontroll och böter.

I Jämtland gick Nils Gustavssons motsvarighet år 2012 ut och kritiserade tilltaget för att kunna underlätta för just bankrånare och rattfyllerister.

Lyckligtvis ser vi färre bankrån nu för tiden, men förra året ökade antalet rattfylleribrott med 3 procent till 26 622 anmälda vilket bröt en nedåtgående trend sedan 2010. Enligt Brottsförebyggande rådet är det ”i huvudsak är ett resultat av polisens spanings- och ingripandeverksamhet.”

Det talar alltså emot frustrationen som länets trafikpoliser uttrycker. Om varningsgrupperna skulle minska räckvidden av insatserna borde ju färre fastna i dem. Men polisen borde vara lite mer självkritiska. De har ju trots allt uppmuntrat beteendet.

”Det är väl alldeles utmärkt att de vet att vi finns ute. Jag tycker det är positivt, är det så att vi tittar över fordon och liknande är det bara bra”, sa Magnus Roman, dåvarande presstalesman för polisen i Jönköpings län till P4 Jönköping (25/9-12), när en liknande debatt fördes i länet som den i Jämtland.

Om det ”kan dämpa hastigheten på något sätt är det alldeles utmärkt och kan vi rädda något människoliv på det är det bara positivt” fortsatte Roman. Att det har startats eller drivits grupper som gör just detta är därför inte så oväntat. Folk gör ungefär som polisen säger.

Kanske bör i stället den nyvunna morskheten hos länets trafikpolis ses som en reaktion på något större. Nya kommunikationer gör det enklare att se och ifrågasätta polisens beteende.

Att någon dokumenterade polisens övervåld mot George Floyd i Minneapolis triggade massiva och ihålliga demonstrationer. Liknande fall har hänt över hela USA och i Europa. Även i Sverige tar sig polisen stora befogenheter utan att ställas till svars.

Exempelvis leder bara tretton av dryga 2 000 anmälningar om polisiära tjänstefel de senaste fem åren till en fällande dom, enligt en granskning av SVT (1/6-19). Det är en tiondel så mycket som antalet fällande domar vid anmälan om våldtäkt – en kategori allmänt känd för att ha höga beviskrav.

Enligt SVT:s granskning krävs det ofta dubbelt så många vittnen vid polismål som vid ett vanligt brottmålsärende, och det är ändå inte tillräckligt för att ”ta hem målen” som en åklagare uttrycker det.

Kraven för tjänstefel är förmodligen satt avsiktligt höga av lagstiftaren, spekulerar han vidare, för att undvika ”rädda poliser” eftersom samhället inte har något ”intresse av rädda tjänstemän som vill göra så lite som möjligt”.

Det finns inget olagligt i att informera om var polisen befinner sig. Vi har lika mycket rätt att bevaka polisen, som de får inspektera oss. Att polisen inte gillar denna undervakning betyder förmodligen att de både ser sitt våldskapital utmanat och sina egna beteenden i nytt ljus. Det måste inte vara dåligt för allmänheten.