Annons
Vidare till smt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Trump planerar för ockupation

Den nya fredsplanen av president Donald Trump skapar inte fred men mer israelisk dominans

På tisdagen presenterade President Donald Trump sin mycket omtalade fredsplan för Israel och Palestina. Men det han menar är en plan för samexistens som båda parterna vinner på är inget annat än en rasering av det palestinska självstyret och alla försök till fredssamtal.

I stort går förslaget ut på att låta Israel ta ungefär en tredjedel av Västbankens markområden i anspråk. Områdena följer den jordanska gränsen och Döda havet vilket innebär att staten Israel skulle ha en amerikanskt sanktionerad permanent östra gräns – något man velat uppnå sedan sexdagarskriget i juni 1967.

Då tog man territorium som varit ifrågasatt eller administrerat av omkringliggande länder till följd av etableringen av staten Israel. Men det internationella samfundets syn har länge varit att Israel måste acceptera gränserna som gällde före juni 1967 för att få till stånd ett fredsavtal.

2011 beskrev exempelvis president Barack Obama 1967 års gränser som USA:s utgångspunkt för fredssamtal. Israel avfärdar en återgång som hot mot statens existens, förmodligen för att det ger palestinierna en förhandlingsvinst i gränsfrågan utan att ge något i retur. Trumps plan stryker i praktiken 67-kravet.

Det kan förklara varför Benjamin Netanyahu, Israels premiärminister, stod bredvid Trump och log slugt när planen presenterades. Eventuella framtida förhandlingar börjar med en helt annan geografisk och diplomatisk utgångspunkt. Därtill kan nuvarande palestinska ledare utmålas som nejsägare vilket Israel kan ta till intäkt för att komma med nya förslag – exempelvis militära framflyttningar.

Den enda som tjänar på förslaget är Netanyahu, som försöker bli omvald efter snart ett års dödläge i inrikespolitiken. Det sker på befolkningens bekostnad. Enligt Israel Democracy Institute (IDI), en prodemokratisk tankesmedja, tror ungefär sex av tio judiska israeler och sju av tio israeliska araber att ett uttömmande fredsavtal vore bra för Israels internationella status.

Därtill tror bara var fjärde judisk israel och hälften av de israeliska araberna att Israel skulle tjäna på att dra sig tillbaka från samtliga territorier utan avtal. Samarbete och integration är i mångas ögon det bättre alternativet.

Inte heller Sverige kan vara särskilt glad i planen. Sedan den rödgröna regeringen 2014 oväntat erkände Palestina som stat – en rättmätigt kritiserad förflyttning i utrikespolitiken – har målet om en sammanhängande palestinsk stat glidit allt längre bort. Sveriges strategi mellan 2014 och 2019 riktade sig mot en förbättring i Västbankens område C.

Redan i dag begränsar dock Israel marktillgången i område C för palestinier. Det berövar den palestinska ekonomin på 63 procent av Västbankens jordbruksresurser, däribland de mest fertila och odlingsbara delarna, enligt en rapport från FN:s handels- och utvecklingsorganisation UNCTAD från 2015.

Utvinning av värdefulla mineraler som brom och kaliumkarbonat längs Dödahavskusten förhindras också. Om Israel med USA:s medgivande tar större områden i anspråk försvåras många palestiniers livsuppehälle ytterligare.

I Trumpplanen ges palestinierna nya markområden i västra Negevöknen. Men att bo utspritt är antitetiskt mot själva möjligheten att skapa och utveckla en egen sammanhängande stat. Så när Trump säger att palestinierna får dubbelt så mycket mark som de har i dag, betalar de sannolikt med sin framtida statstillhörighet. Fredsplanen är egentligen en plan för mer israelisk annektering och militär ockupation.