Annons
Vidare till smt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Tsai Ing-wen kan rädda Asiens demokrati

På lördagen håller Taiwan presidentval. Den asiatiska demokratin står på spel.

Jag landade i Taiwan i september 2014. På väg till studier vid ett av Asiens främsta universitet i huvudstaden Taipei besökte vi först Singapore och sedan Hongkong. Den förras repressiva system gick så långt att vi inte ens fick dricka vatten på tunnelbanan. Allt var övervakat, reglerat eller förbjudet.

Dagar före vi kom till Hongkong hade Kina brutit löftet att staden skulle få utse egna kandidater till valet av högste ledare. Stadens studenter var kluvna: höja rösten och riskera bakslag, eller tyst foga sig i leden och vänta på nya politiska vindar i Fastlandskina.

Vi bodde vid Mongkok, och var av en världslig slump på plats när Paraplyrörelsen tog form. De spirande protesterna gjorde alla medvetna om Kinas klåfingrighet i självstyrande områden och stater.

Känslan av öppenhet, reformvilja och förändring följde med ut på ön i Kinesiska sydsjön. Låt vara för att stora universitet i huvudstäder är politiska smältdeglar vart man än i världen åker. Men det låg i Taipeis kvalmiga luft att något både kunde och skulle hända, särskilt i ljuset av proteströrelsen i Hongkong som tog fart lagom till slutspurten i Taiwans lokalval i november 2014.

Alla taiwaneser jag kände och studerade med gick ut för att fira den kvällen när det Kinavänliga partiet KMT, som grundade Taiwan, och partiets sittande president Ma Ying-jeou förlorade sitt styre i en majoritet av kommunerna och länen. I stället vann DPP och Tsai Ing-wen, alumn från NTU som även jag läste vid. Vinsten var en milstolpe i resan mot öppenhet.

När militärdiktaturen avskaffades 1987 började Taiwan blomstra. Sedan dess har det blivit ett av världens främsta länder. Enligt Economist Intelligence Unit (EIU) vedertagna demokratiindex rankas ödemokratin på plats 32 av 165 länder. Asien och Oceanien har sju auktoritära regimer men bara två fullt utvecklade demokratier, Australien och Nya Zeeland. EIU ger, efter de två länderna, regionens högsta poäng till Taiwan för civila rättigheter, valsystem och politisk mångfald.

Den ekonomiska friheten är än större. Taiwan räknas som en av världens tio mest öppna ekonomier, har en av Asiens rikaste befolkningar och låg år 2018 före Sverige vad gäller BNP per capita enligt Internationella valutafonden. Vid tiden för mina studier i Taipei stod Taiwan exempelvis för 90 procent av världsproduktionen av hårdvarukomponenter till datorer. Det är svårt att åstadkomma utan en välfungerande marknadsekonomi och ett oberoende rättssystem.

Smolket i glädjebägaren, och skälet till varför Taiwan ”bara” ligger på plats fem i indexet för sin världsdel, är ett lågt politiskt deltagande och en sämre politisk kultur än grannar som Korea, Japan, Singapore och Hongkong.

Det beror förstås på Pekings maktdemonstrationer och ständiga ingrepp i Taiwans självstyre. Som exempel kan nämnas Kinas press på världssamfundet att inte erkänna Taiwan som en stat. För några år sedan hade ett tjugotal av FN:s 193 medlemsländer officiella diplomatiska förbindelser eller beskickningar i Taipei. I dag är siffran nere i fjorton, exklusive Vatikanstaten, efter att Peking i höstas pressat Kiribati och Salomoöarna att etablera förbindelser med Fastlandskina.

Syftet är att långsamt krama ihjäl ön genom att kväsa utbytet med det internationella samfundet. Det är ett noga utstuderat och lågintensivt instrument mot den exportberoende och omvärldspositiva nationen.

Flera generationer taiwaneser har sett den gamla diktaturen nedmonteras och därmed fått se barn och barnbarn få tillgång till utbildning, media, resor, teknologi och högre levnadsstandard. Varför byta bort sådana landvinningar? Stora delar av Fastlandskinas befolkning har det betydligt sämre ekonomiskt, politiskt och socialt. Ändå går nationalistpartiet KMT till val på ett närmande till Kina.

Därför är lördagens presidentval så viktigt. Efter lokalvalen 2014 vann Tsai Ing-wen och DPP det nationella valet 2016 och landet fick sin första kvinnliga, öppet självständighetförespråkande president. Ett omval av henne innebär inte bara en avvisning av Pekings repressiva styre, utan även en definition av hur frihet i Hongkong och den övriga kinesisktalande delen av världen kan se ut.