Annons
Vidare till smt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Så minns Höglandsborna stormen Gudrun: ”Har fortfarande mardrömmar”

Skog som gick förlorad, mat på vedspis och otydliga väderleksrapporter. När läsarna minns hur stormen Gudrun drog in för 15 år sedan varvas både glada och dystra berättelser från de strömlösa dygnen på Höglandet.

Gensvaret var stort när vi bad er läsare att dela med sig av era minnen från stormen Gudrun på Facebook. Kommentarsfältet fylldes snabbt av både minnen och bilder från förödelsen som för vissa kom som en överraskning.

”Gudrun blev nog en väckarklocka för flera myndigheter. Kommer ihåg att SMHI gick ut något dygn tidigare och varnade för hårda vindar, men tror inte länsstyrelsen och kommunerna tog det riktigt på allvar”, skriver en läsare.

”Jag var på 30-årsfest. Jag hade lång jeanskjol och var onykter men att klättra över massa träd på vägen hem var inga problem. På morgonen sen när de skulle städa lokalen där vi var så hade ett träd blåst ner bara nån halvmeter ifrån att slå sönder halva huset.”

”Var på väg till BB och blev hänvisade att ta den lilla vägen mot Neos efter Ekenässjön! Träd överallt! Vi kom fram till slut och imorgon fyller sonen 15 år”, skriver en annan.

”Min ex-svärfar fyllde 50 år den kvällen och hade fest. På natten hade en av deras hästar kommit ut från stallet, så mitt ex fick ge sig upp dit och leta häst i blåsten. [...] Hästen fångades in! Tur i oturen att det var den lugna fjordingen och inte någon av travarna som kommit ut.”

Alla hade dock inte samma tur. Flera hästägare berättar i kommentarsfältet att de miste sina djur, liksom skogsägare som led stora förluster.

”Den gran som farfar planterade omkring 1914 mellan bostadshuset och ladugården hann bli 25, 6 meter hög när Gudrun svepte förbi. [...] Kan känna saknad än idag.”

”Det värsta var att se pappa slita som ett djur och gå ner i nattsvart depression till slut. Vi hade mjölkkor då och han mjölkade på nätterna för vi delade elverk med en granne så de turades om. [...] Den sommaren försökte vi röja i ordning skogen. Vi byggde en timmerstuga av skogen som föll och nu hyr vi ut stugan Gudrun till tyskar som behöver lite småländsk sommar för att överleva, men pappa har fortfarande mardrömmar varje gång det blåser.”

Det är tydligt att stormen enade människor och fick många att sträcka ut en hand.

”Just att alla månade om grannar och hjälpte varandra genomsyrade hela Södra Solberga-byn. Det blev sån sammanhållning.”

”Hade någon sagt till mig före Gudrun att nu ska du bo här i tolv dagar utan ström, hade jag inte trott att det skulle gå, men det gjorde det. Som egenföretagare på landsbygden innebar det två veckor av ofrivillig ”ledighet”, men tiden gick till att bära ved och vatten. Familjen bodde i tv-rummet framför kaminen. Barnen duschade i skolan. Jag lagade goda middagar på vedspisen för att äta ur frysboxen.”

För vissa läsare medförde stormen även en och annan anekdot av det lustigare slaget.

”Jag minns att min kompis hund välte av blåsten när han lyfte på benet för att kissa.”